Fosfor i sjöar

Indikator SE. 5.2. 2

Fosfor brukar vara det näringsämne som först tar slut i sötvatten och fosforbrist är den vanligaste begränsande faktorn för växternas produktion. Tillgången på fosfor bestämmer därför hur mycket växter som kan finnas och är det viktigaste näringsämnet när man ska avgöra om en sjö är övergödd eller inte. Totalfosfor innefattar både fosfor som är direkt tillgänglig för växterna och fosfor som är bunden i organismer och mineraler.

Rullande treårsmedelvärden tillämpas för att jämna ut stora skillnader mellan åren som beror på variationer i väderförhållandena, till exempel nederbörd.

Diagram
Tabell
Jämför

Ytvattnets innehåll av totalfosfor, rullande treårsmedelvärden (maj-oktober)

Exportera data till Excel

Trend:

Utvecklingen går åt rätt håll sedan 2007

Senaste värdet:

16 µg/l (2020)

Utgångsvärde:

20 µg/l (2007)

Kommentar

Fosforhalten, är liksom kvävehalten, högst i sjön Sjötorpasjön, Östen och Lången. För Lången skedde en markant ökning 2020. Östen och Lången har fått klassningen måttlig avseende näring (totalfosfor) för åren 2018-2020. För övriga sjöar är årsrapporterna för 2020, där detta redovisas, ej klara. Fosforhalten i Östen gick kraftigt uppåt 2014 men har därefter haft betydligt lägre halter. Men på grund av att det är rullande treårsmedelvärden blir värdena för 2015 och 2016 också höga. Östen är en fågelsjö av internationell betydelse (Ramsar-område) och behöver därför vara naturlig mycket näringsrik. Där finns både rödlistade fåglar samt sällsynta undervattens- och strandväxter. Omgivningarna runt Östen och Lången utgör till stor del av jordbruksmark.

Fosforhalterna i Bottensjön visar att sjön är måttligt näringsrik. Viken, Örlen och Vättern (Jungfrun) är näringsfattig och har låga halter totalfosfor. Vättern är en djup och näringsfattig sjö och för provtagningarna för 2020 låg mätvärdena under detektionsgränsen, varav halva detektionsgränsen har använts. Provpunkten vid Jungfrun används som referens i Norra Vätterns recipientkontroll.