Försurning av mark och vatten beror i huvudsak på nedfall av svavel- och kväveföreningar. Dessa försurande luftföroreningar har sitt ursprung i transporter, energianläggningar, industri och jordbruk i Sverige och övriga Europa. Arbete med att begränsa användningen av svavelhaltiga bränslen och med att minska utsläpp av svavelföreningar har minskat nedfallet av surt regn. I gengäld har utsläpp av kväveföreningar fått ökad betydelse för försurningen.
Den senaste bedömningen på en vattenförekomst i MÖS-kommunerna gjordes 2018.