Kadmium i mossa

Kadmium i vägg- och husmossa.

Metallen kadmium och dess föreningar är mycket giftiga. Vid långvarigt upptag av små mängder kadmium via lungor eller magtarmkanalen är njurarna det känsligaste organen. Njurskador kan i sin tur leda till urkalkning av skelettet. Kadmium sprids till exempel vid felaktig avfallssortering och insamling av nickel-kadmiumbatterier, vid metalltillverkning samt vid förbränning av fossila bränslen.

Resultaten har tagits fram genom provtagning och analys av mossa som har en unik förmåga att samla upp metaller. Mossa tar upp metaller främst från luft och nederbörd men inte från det underlag de växer på. Deras metallinnehåll utgör därigenom ett bra mått på tillförseln från luften. Rikstäckande undersökningar genomförs vart femte år sedan 1970.

Mätområde Datum Värde
Falköping 1980 0,62
Falköping 1985 0,465
Falköping 1990 0,48
Falköping 2000 0,19
Falköping 2005 0,155
Falköping 2010 0,12
Falköping 2015 0,09
Hjo 1975 0,5
Hjo 1980 0,32
Hjo 1990 0,26
Hjo 2010 0,19
Hjo 2015 0,09
Karlsborg 1975 0,54
Karlsborg 1980 0,51
Karlsborg 1985 0,315
Karlsborg 1990 0,28
Karlsborg 2000 0,22
Karlsborg 2005 0,19
Karlsborg 2010 0,16
Karlsborg 2015 0,1
Skövde 1975 0,43
Skövde 1980 0,515
Skövde 2000 0,22
Skövde 2010 0,12
Tibro 1975 0,515
Tibro 2015 0,1
Datakälla: IVL

Kommentar

Kadmium användes flitigt fram till slutet av 1970-talet till exempel vid galvanisering av stål. Idag är användningen hårt reglerad och kadmiumhalten i mossa har minskat genom åren. För Skövde saknas mätvärden 2015.
Drivs med Miljöbarometern