Kadmium i mossa

Kadmium i vägg- och husmossa.

Metallen kadmium och dess föreningar är mycket giftiga. Vid långvarigt upptag av små mängder kadmium via lungor eller magtarmkanalen är njurarna det känsligaste organen. Njurskador kan i sin tur leda till urkalkning av skelettet. Kadmium sprids till exempel vid felaktig avfallssortering och insamling av nickel-kadmiumbatterier, vid metalltillverkning samt vid förbränning av fossila bränslen.

Resultaten har tagits fram genom provtagning och analys av mossa som har en unik förmåga att samla upp metaller. Mossa tar upp metaller främst från luft och nederbörd men inte från det underlag de växer på. Deras metallinnehåll utgör därigenom ett bra mått på tillförseln från luften. Rikstäckande undersökningar genomförs vart femte år sedan 1970.

Kadmium i vägg- och husmossa.
Datakälla: IVL
Trend:Utvecklingen går åt rätt håll förbättring sedan 1990
Senaste värdet:0,1 mg/kg (2015)
Utgångsvärde:0,28 mg/kg (1990)

Kommentar

Kadmium användes flitigt fram till slutet av 1970-talet till exempel vid galvanisering av stål. Idag är användningen hårt reglerad och kadmiumhalten i mossa har minskat genom åren. För Skövde saknas mätvärden 2015.

Tillståndsklassning

  >0,6 mg/kg
  0,5–0,6 mg/kg
  0,4–0,5 mg/kg
  0,05–0,4 mg/kg
  <0,05 mg/kg
Drivs med Miljöbarometern